Hej! nu var det ett tag sedan jag skrev. Har varit otroligt mycket arbete sedan sista bloggen. Stressnivån har varit hög, det har blivit lite sömn. Därav har jag inte haft ro att sätta mig ner och blogga. Men nu "fiiight I´m abowe you all" som Thunder ( Mammas nya kille) brukar säga!
Kvinnan som kom med helikopter den iskalla onsdagskvällen var lyckligtvis så pass stabil att hon kunde flygas till Nuuk dan efter, för laparoskopi (titthålskirurgi) och förhoppningsvis ingrepp som bevarar funktionen på hennes äggledare.
Det har som vanligt varit otroligt mycket förkylnings och influensa symtom. Vissa barn träffar man 2 ggr/dag. De får lugnande besked, åker hem, vill ej äta middag och måste in till jourläkare för nytt lugnande besked! Ibland tar det bara 2 timmar mellan besöken.
Lördagsjouren innebar frukost kl 08.00 sedan blev det ej någon mer mat förrän kl 22.00 efter att jag varit tvungen till en akut blindtarmsoperation. Den var perforerad och sjukdomsförloppet var mycket snabbt. Det är ju sådant som vi, som distriktsläkare, inte är speciellt vana med, ffa inte att vara så TOTALT ensam. Det är ju faktiskt 100 mil till närmaste högre kompetens, ifall det skulle börja krångla. Och man vet ju faktiskt aldrig vilken överraskning som väntar när man öppnar buken på en svårt sjuk människa! Adrenalinpåslaget därefter var så högt att det omöjliggjorde intag av fast föda och inte blev det så mycket sömn heller för den delen, innan misshandelsfallen började dyka upp kl 04.00. Söndagen blev som tur var lite lugnare, men jag kände mig som en disktrasa.
Det har nu i 3 veckor varit mellan 20-30 grader kallt och det verkar fortsätta så i ytterligare 2 veckor, minst. Det innebär att Diskobukten har frusit till is. Detta var mycket vanligt förut, men nu är det många år sedan sist. Vad jag förstår är saltvattenisen seg el "plastisk" som de säger här. På många ställen är den sannolikt bara 2-3 cm, men det hindrar inte massor av folk att vandra, cykla! sparka på isen. Och det fiskas och skjuts säl direkt utanför mitt expeditionsfönster. Har jag tur kanske det kommer någon isbjörn vandrande norrifrån, om nu inte de flesta har skjutits ( hörde att en hel del isbjörnar hade setts och skjutits vid en strandad, självdöd val norrut mot Upernavik).
Skickar bild på 2 st döda isbjörnar (skinn) som jag såg på en altan i byn. Antingen har de hängt där i 20 år eller så är de importerade norrifrån!
Visar också bild på vår operationskorridor där vi har två opsalar samt den fantastiska utsikt vi har därifrån.
Och Mona N, min fantastiska "Obersekreterare", ännu en gång missuppfattar du mig, det är ju hundar jag pratar om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar