24 timmars jour!

Kl 09.00 söndagmorgon den 1/4 slår jag av telefonen för första gången på nio veckor. Jag är LEDIG! Känns nästan overkligt. Men som sagt jag ska ända in i "kaklet". I söndags kl 20.00 ringde min kollega efter mig. En ung man som åkt kälke hade fått handen ur led. " Peanuts" tänkte jag, tlls jag såg handen! Handen låg bokstavligen "ovanpå" underarmen, med underarmsbenen nästan på väg ut genom huden.
Något måste göras , och det snabbt för att förhoppningsvis rädda cirkulation och funktion i handen. Han var ej fastande. Ketalar/Ketamin( Ett mycket bra narkosmedel för dyliga situationer) var förbrukat efter den senaste placentalösningen för någon vecka sedan! Norskan Kristin gjorde en sövning "light", med bevarad spontanandning och viss assistans. Därefter drog jag handen till rätta. Den återfick normal färg, tempratur och "peppar, peppar" efter 1 dygn i gips har han både känsel och rörlighet i fingrarna. Det var också lite frakturer, men ortopederna i Nuuk var nöjda med vår handläggning, och nu är det bara att se tiden an, som Danskarna säger. Förutom det så har jag blivit inkallad till ännu en förlossning. Barnmorskan hade åkt med en annan gravid till Nuuk, som vi befarade skulle sluta med ett kejsarsnitt. Nu fick jag agera utan barnmorska med en födslohjälperska (som dom säger här), Helene från Thule, till hjälp. Det blev en välskapt och fin gosse.

Just nu går jag och gruvar mig för ännu en förlossning. Det är en kvinna som ska föda sitt 6:e barn, det kan låta enkelt, men tyvärr för varje barn som föds, får livmodern lite svårare att dra ihop sig efter födseln, med större risk för blödningskomplikationer som följd.
Det är väl det som är både tjusningen och fasan med detta yrke. Hur man än vänder och vrider så kan det alltid bli problem. Inte nog med det . En kollega har lagt in en man på avdelningen med misstänkt blindtarmsinflammation, han är satt på antibiotika. Jag känner mig inte mer "rutinerad" bara för att jag tidigare gjort två blindtarmsoperationer! Jag hoppas innerligen att antibiotikan har förväntad effekt. Tyvärr verkar det som om "Das Boot" kanske blir en realitet! Det skulle bara fattas ett akut kejsarsnitt el hysterectomi (akut avlägsnande av livmodern pga blödning) innan jag får stänga av telefonen.

För att dämpa lite av ångesten tog jag mig en tur på Knud Rasmussens museum ( se blogg Fiske och Hundar), mycket intressant! Jag älskar att gå på museér, ffa när det handlar om äventyrare. Även denna gång fick jag bekräftat att det är skillnad på män och män ( och även kvinnor för den delen!) Vad är "Robbinson" Suck!

Jag börjar närma mig slutet på denna vinterutflykt. Jag kan inte undgå att tacka alla som följt mig på min blogg och även kommit med trevliga, positiva och stöttande kommentarer under dessa veckor. Tack!
Ett särskilt tack vill jag ge till Benka och Birgitta samt Magnus och Pernilla för erat stöd och hjälp till dem därhemma , det har känts tryggt. Och ett stort tack till "Klippan" Stefan Åberg för din moral, positiva livssyn och för att du alltid finns där.

Jag lägger inte bloggen i dvala ännu, ni ska nog få höra om det blev "Das Boot" eller ej!