lördag 10 mars 2012

Lördagsnöje i Ilulissat


Det hitills största isberget seglade förbi mitt fönster idag, det måste ha varit minst 200 meter högt. Det är märkligt hur utsikten här ändras från timme till timme.

28 grader minus, storm. Klädde på mig för dagens begivenhet. Utan tvekan så var det inte helt fel att jag tog med mig mina kamik kängor som garanterar konfort till minus 74 grader! Samt mina norska överdrags byxor som komplement till min Dunparkas. Traskade iväg mot start platsen för den stora slädhundstävlingen. Tänkte idag är det inte många ute, sannolikt är tävlingen inställd pga vädret. Mötte till min förvåning hundratals människor. Plötsligt stötte jag på mina två läkarstudenter som upplyste mig om att jag missat starten. Vände tillbaka med dem som sällskap. Tog in på Ice café, beställde en capuccino och wienerbröd, tillsammans med dem och vår psykiatriskt ansvarige sjukskötare. Därefter gick vi tillbaka till "stadion" för att i stormen tillsammans med ca:700 åskådare se målgången.

Vi möts av blodiga, isiga hundspann som kört 40 km. Segraren hade en tid på ca 1 tim och 15 min. Reglerna är enkla: max 15 hundar/spann, föraren måste sitta på släden hela tiden. Spannet styrs med piska och smärta. Enda sättet att få stopp är en hög torrfisk som kastas ut framför hundarna. Det blir omedelbart stopp, samt en total röra av ihoptrasslade hundar som biter sig blodiga med piskan vinande över sig. Onekligen ett märkligt skådespel. Efter det binds hundarna i en kedja ute på kalfjället, där de rullar ihop sig och snöar över. Buck i Jack Londons roman, Skriet från vildmarken, måste ha varit i paradiset jämfört med sina släktingar här.

Något som är fantastiskt här i Ilulissat är klädmodet.

Många gånger är det kallare hemma än här på vintern. Men den stora skillnaden jämfört med hemma är att här finns det ett mode i att klä sig funktionellt. Inte som hemma att man betraktas som en tönt om man har mössa och vantar på sig. Här ser man aldrig samma klädmode som i "Fucking Åmål", Sveriges glesbygd med blåfrusna fjortisar, som står barhuvad med händerna indragna i jackärmarna, tights, tyg gympaskor och med en hållning och attityd som en kissnödig förvirrad myrslok och en blick som skulle få en fågelholk att verka intelligent.

Här gäller Canada goose jackor med skinnhuvorna uppe, sälskinnsvantar, dun överdragsbyxor och sorrel boots och en stolt och värdig attityd.

Har nu blivit bjuden på lördags middag till Judit, drygt 50 år, vacker Inuit som är undersköterska på operation och bor här med man som är från östra Grönland. Hon har lovat Grönländsk mat. Jag återkommer med rapport om det samt gårdagens Jazz kväll.









1 kommentar:

  1. Marita och Per-Erik13 mars 2012 kl. 02:46

    Väldigt rolig läsning med dina helfestliga kommentarer! Innehållsrik och intressant blogg!
    Du gör det mycket bra!

    SvaraRadera