Hemlängtan!

Redan? Har ju bara varit här i ungefär 16 dagar!
Sjukvårdsarbetet tuggar på oförtrutet med en aldrig sinande ström av patienter. Jag vet inte hur många förlossningar vi har haft senaste veckan, på denna lilla ort måste det vara fler som fötts redan nu, än vad som levererats i Jämtland denna vecka! Det mesta förflyter helt odramatiskt och barnmorskorna fixar det mesta. Vi läkare blir bara inkallade om det är något som blir riktigt fel, ex. en placenta lösning, blödning eller om det skulle vara aktuellt med akut kejsarsnitt. Denna vecka har jag kunnat slappna av då vi har haft en gynekolog här på konsultuppdrag. Jag har för det mesta sysslat med graviditeter, som av olika anledningar inte går tiden ut. Bl a var jag med på en operation av ett utomkvädeshavandeskap som opererats via titthålsteknik, gynekologen Ole hade med sig prylar för det.
Det kändes också skönt att han var här då jag blev inkallad för att operera en inflammerad blindtarm i förrgår. När jag hade stått  och svettats i en tímme över en blindtarm som var bakåt uppåtvinklad, tjock som en varmkorv, hårt ärrig och sammanväxt med all omgivande vävnad, så kom han som en räddande ängel (han väntade säkert på sina opsyrror, och började bli otålig). Det tog ytterligare en timme innan han löste det hela! Hade han inte varit här, har jag fortfarande stått kvar och opererat! Tilläggas att patienten mår bra. För övrigt hoppas jag att jag hinner vara med på något kejsarsnitt när han är här.

Idag träffade jag en kvinna som var den sötaste eskimå jag sett. Hon var ca 130com lång, mörk läderartad hud, 83år gammal, vital och med en värdighet som bara kvinnor som levt ett långt och hårt liv kan uppvisa. Hon berättade att hon varit gift med en stor fångstman, bla miste hon sitt högra långfinger 1953 då hon flådde en säl. Hon fick ett så kallat späkfinger, det är en infektion som är/var vanlig på Grönland när man skär sig och fingret bli infekterat av sälspäck. Hon fick amputera fingret. Jag skulle vilja ta hem henne!

Ja, på tal om hemlängtan. Fick ett akut patologiskt (sjukligt) anfall av hemlängtan på söndag kväll. Började tänka på fredagsmys med taccos på älgkött, tillsammans med familjen. En iskall Norrlands Guld. Därefter lite armbrytning med grabbarna, sedan en spännande film, min hustrus fantastiska cheesecake, kaffe och avslutningsvis en Jack Daniels. Längtar också efter natur och då menar jag SKOG och djur.
Pratade med yngste sonen Einar, han hade bytt variatorrem på skotern. Hjalmar, äldste sonen, hade fått klart med hundvalp och börjar nu ladda för lojakten. Och snart är det dags för de underbara vårkvällarna med bäverjakt.

Ja "gammelpojk-livet" kan vara härligt en vecka!
Vad gäller vildmark så hade jag trott att jag skulle komma till en av civilisationens sista utposter, där det vilda djurlivet härskade. Här sågs en förvirrad isbjörn för 10 år sedan på en soptipp vid hamnen. Den soptippen är borta nu! Myskoxar finns på andra ställen av Grönland liksom valross och valar. Här finns visst ingenting! Jo, jag har sett två sälar, se förra blogginlägget. I jämförelse ter sig Rörström som ett 1:a klassens zoo.